Bluffen: en Berit Hård-bok av Unni Drougge

Ja, sannerligen. I början är boken så hård att jag är benägen att ge upp. Det är hårda ord, tuff attityd och diverse otrevligheter till höger och vänster. Men det är ju tämligen sällsynt att jag faktiskt ger upp på en bok, så inte heller denna gång. Och det är jag glad för då boken faktiskt tar sig ordentligt.

Huvudpersonen är Berit Hård, en misslyckad journalist som jobbar som skvallerreporter på Veckans Oj! Berit är en sån som är lite för mycket. Hon är för tjock, dricker för mycket, raggar för mycket och har en mysko klädsmak. I början av boken är hon utkommenderad till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg för att ta reda på allt bakom-kulisserna-skvaller och råkar då både fota och filma ett mordförsök på Jan Guillou! Med oombedd hjälp från Leif GW Persson säljer hon hela rasket till högstbjudande och blir sedan anlitad av samma Gewe för att göra en fejkartikel om Unni Drougge i syfte att ta reda på om han figurerar i hennes kommande bok. Och på den vägen blir hon inblandad i både det ena och det andra.

Boken står uppställd på deckarhyllan men kan lika gärna läsas som en ”vanlig” roman. Utöver humorn och de deckaraktiga bitarna får man också en god inblick, om än fiktiv, i tidnings- och bokbranschen. Personligen tycker jag också att det är extra roligt att läsa när det är kända personer i rollerna. Även om Drougge är noga med att påpeka att romanen är 100% fiktion och inte på något sätt baserad på sanningen så har både Unni själv, Leif GW Persson och Jan Guillou stora roller i boken.

Gillar man Bluffen kan man fortsätta läsa om Berit Hård i Förkunnaren och det har även utlovats en tredje del i serien.

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Här har vi en bok jag gillade från första sidan och som fortsatte vara bra hela läsningen igenom.

De sju jävligt långa dagarna handlar om att Judds pappa just dött och att hans sista önskan var att familjen skulle sitta Shiva, en judisk tradition som innebär att familjen samlas för att ta ett sista farväl och ta emot vänner och bekantas kondoleanser – i sju dagar. Sju dagar tillsammans med de fyra syskonen och den excentriske modern är ett säkert recept för mindre och större kollisioner, katastrofer och dråpliga situationer.

Här har vi den typiska dysfunktionella familjen som tvingas samman under ansträngda former. Och till på köpet har Judd nyligen hittat sin fru i säng med sin chef och får reda på att han ska bli pappa.

För Judd är det helt enkelt sju jävligt långa dagar men för mig tog läsningen slut alltför snabbt!

Väntar...

Sitter och väntar på att superförfattarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren ska komma och prata om sin bok Cirkeln som vi alla här på bibblan gillar! Ska också bli spännande att lyssna på Johan Unenge som ska prata om lustläsning. Tänkte avsluta dagen med att lyssna på en av mina svenska favoritungdomsförfattare Johanna Lindbäck nere på Stadsbiblioteket. Älskar Littfest!

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Den här boken känns lite som en käftsmäll – men på ett bra sätt! Precis som huvudpersonen Moa slängs läsaren rätt in i verkligheten på äldreboendet Liljebacken med allt vad det innebär av tvättning av åldringarna, stolpiller, vaginalmedicinering, ångestskrik och döden.

Moa ska egentligen bli skådespelare och har bara en tillfällig timanställning inom sjukvården. Innan jag började läsningen trodde jag att det var just skådespelandet och privatlivet som skulle ligga i fokus men i efterhand är jag tacksam för att så inte är fallet. Istället får jag en inblick i det slumpartade åldrandet och får följa Moa på vägen från äckelkänslor och rädsla för de gamla till att hon faktiskt börjar tycka om sitt arbete och gamlingarna.

Det här är en bok som jag å det bestämdaste rekommenderar både unga och gamla, ja alla som vill vidga sina vyer lite grand!

Jag reser ensam av Tore Renberg

Jarle Klepp lever ett riktigt studentliv i norska Bergen. Han festar tämligen hårt, träffar den ursnygga Herdis Snartemo (som kanske är ett helt vanligt norskt namn men i mina öron låter det hur kul som helst!) som han gör onämnbara saker med och han är helt insnöad på sina intellektuella vänner och den Proustska onomastiken.

Renberg gör stor affär av att etablera just den intellektuella universitetsvärlden och den Proustska onomastiken, som vi ju alla inte alls vet att det betyder det fängslande ämne i Marcel Prousts verk på tolv band som innebär författarens nästan maniska fixering vid egennamn, och hans påfallande tendens att undvika huvudpersonens eget namn.  Kanske kunde Renberg ha kortat ner just den här inledande delen men när jag sen väl fastnar i boken fastnar jag instället rejält. Trots att Jarle Klepp är en riktig knasboll så tar det inte alltför lång tid innan jag till fullo sympatiserar med honom och allt han råkar ut för.

En dag får han ett brev från polisen där han ombeds att komma in för att ta ett blodprov och säkerställa att han är pappa till Anette Hansens barn! Och när detta sedan är fastställt kommer ytterligare ett brev där han ombeds ta hand om sin dotter en vecka medan Anette reser till södern!

Innan han vet ordet av är han på flygplatsen för att hämta sin dotter, som till på köpet heter Charlotte Isabel. Hur ska han passa in ett flickebarn med ett fånigt barnsligt prinsessnamn i sin bildade värld? Ja, det går lite si och så kan man säga…

Detta är tredje boken om norske Jarle Klepp, varav första och sista är översatt till svenska. Trots den tröga inledningen tycker jag att detta var en mycket trevlig bok. Läs den!

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näsling

Det här är en bok som du kan läsa ungefär som man läser Bodil Malmstens "loggbok" Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Vissa kapitel är bara några rader, andra är flera sidor. Men oj vilka sidor!

Mary och Lovely går på högstadiet, är intelligenta och blasé på det där sättet som bara högstadietjejer som gillar Kafka och popmusik kan vara, ogillar de som är vanliga och tycker att de som är rädda för döden är bara de som har gett upp. Berättelsen har ett början och ett slut, men det är inte själva handlingen som i sig är det viktiga med den här boken. Det är Mary och Lovelys fantastiska levande personporträtt och deras nästan symbiotiska relation till varandra och språket!

När livet inte riktigt är som de tänkt sig fantiserar de om London och när de är 20 och har flyttat dit och engelskan används som en kontrast mot det tråkiga. Lovely ska måla och Mary ska skriva och i alla fall jag önskar att jag kunde fått vara med dem för 15 år sen.

Men det mörka finns där också, det är bäcksvart ibland och Lovely ligger på toagolvet på skolan och har ångest. Mary finns dock alltid där och vänder på allt och det blir ljusrosa igen, för ett tag iallafall.

Måste bara klippa in ett stycke från när de pratar i telefon och Lovely döper sin ångest till Yngve...

Hon säger att hennes panikångest är som en liten senig pensionär som aldrig ger sig. Ibland dyker den lilla pensionären upp och terroriserar henne. Vi döper pensionärsjäveln till Yngve. Han är en seg fuck. Yngve bor i Lovelys bröstkorg. När han hamrar med sin hårda metallkäpp och ylar och väser mellan klapprande löständer, då kan Lovely inte andas. Yngve smider alltid på ondskefulla planer och när som helst kan han hoppa fram och mucka bråk. Vi pratar tills mobilen bränner mot mitt öra."Hälsa Yngve", säger jag innan vi lägger på."Han kan inte hälsa tillbaka just nu", säger Lovely. "Yngve sitter och äter rotmos och stör sig på stavfel i tidningen.""Fabouless", säger jag. "Hälsa att det kan han fortsätta med."

Hoppas Sanne Näsling skriver många böcker i framtiden!

Två inspirationsmontrar

Här på skolan finns massa fina inbyggda montrar, vi tog några i besittning och såhär blev det!

Den första är på temat kärlek, den gjorde vi inför alla hjärtansdag. Den andra har serietema och där hänger tre originalteckningar av den fantastiska serietecknaren Nina Hemmingsson som vi gillar mkt här på bibblan. Dessa kommer hänga vid våra serier när vi möblerat klart och öppnar vårt nya bibliotek! (Idag började det komma möbler, så det är inte långt borta...)

Evig natt: en arktisk spökroman av Michelle Paver

Vi läser mycket skräck här just nu! Jag vet inte om det är vintern och att det är lite kusligare att läsa skräck då? Den här arktiska spökromanen passar i alla fall väldigt bra att läsa just nu när det är snö och fortfarande lite mörkt ute. När du har lampan tänd och tittar ut i mörkret ser du inte vad som finns där, men de som är utanför ser bra in...

Evig natt är skriven av Michelle Paver som tidigare har skrivit den vällästa serien Vargbröder! Boken utspelar sig på Svalbard 1937 och vi får följa en expedition som ska göra mätningar och bosätter sig där under ett år. Expeditionen är otursförföljd redan från början och när de kommer fram är det bara tre medlemmar som kunnat följa med. Dessa tre ska övervintra ensamma i det arktiska mörkret och personalen på båten som lämnar dem har försökt varna dem för just den viken de har bestämt sig för att slå läger vid... Med vintern kommer isen och det blir omöjligt att lämna viken, världen blir tyst omkring dem, det enda som hörs är fraset från deras jackor och knarret i snön när de går. En dag ser en av expeditionsmedlemmarna en man som står vid stranden, när han senare går till platsen där mannen stått finns inga fotspår...